Det finns så mycket jag vill säga dig. Så mycket jag undrar, och behöver svar på. Jag undrar vad fan du tänkte med egentligen. Du är fortfarande de sista ja tänker på innan jag somnar, och det första jag tänker på när jag vaknar. Jag tänker att jag måste ha dig tillbaka. Men sen kommer jag på att det inte går.

this pain is just too real.

Men jag hoppas ialf vi kan vara vänner. Just nu saknar jag dig som fan. Och jag vet att en av anledningarna till att jag reagerar så hårt är att jag vill ha dig för att jag inte kan få dig. Men om jag kunde,skulle jag inte banga. Men jag hoppas vi kan va vänner även fast det blev såhär fel. Det va ju det vi sa i början. Blir det inget, är vi vänner. Visst?. Ja är bara rädd att vi inte kommer träffas, eller snacka, ändå. Jag menar, vad ska vi göra när vi umgås?. Men jag hoppas att det blir bra. Jag vill vara en del av ditt liv, och jag vill att du ska vara en del av mitt. Du har hjälpt mig. Även fast allt du hjälpte mig med är så gott som borta nu, så finns tanken kvar i mig.

orden "jag älskar dig" ekar i mig när jag tänker på dig. Men jag kan inte avgöra om det är äkta..

trying to move on, even though i don't want to