Jag förstår inte. Eller, jo. jag förstår . Alldeles för tydligt. Och jag hatar det. Att allt var mitt fel, och att dte förstördes pga dom där sakerna. Du ser mig som en helt annan person. Jag är den personen du träffade, som du var med. Jag är inte den personen som gör dom här grejerna. Jag vet att jag har sagt det. men det är inte sant, det är inte sant någonstans.  Men nu har det hänt. Och din åsikt om mig kommer inte ändrats, vad jag än gör och vad jag än säger. Jag har sjunkigt så sjukt mycket i dina ögon nu. Och jag hatar det så jävla mycket. Dom närmsta två åren kommer bli skit. Som de senaste tre åren redan varit. Underbart, verkligen. Jag skulle gör vad som helst för att bevisa att jag inte är den personen. För jag är verkligen inte den personen längre. Hur mycket du än tror det eller inte. Och jag vet att du har rätt. Sånna saker är inte okej. Fyfan vad jag gråter, helatiden. Allt påminner om dig . Armband, lukter, kläder, låtar, ord, blickar. Allt. Hur fan ska jag klara det här? Varför reagerar jag såhär ? Omg. Nej. aso. m.

shit. jag är så jävla ledsen . Jag kommer aldrig kunna förlåta mig själv för det här. Aldrig.
</3

jag är så jävla värdelös, och du var för bra för att vara sann.