Först vill jag bara säga att du kommer tycka jag är jättejobbig som tjatar om det här jämt, och du kommer vilja säga att jag inte accepterar vad du tycker. Men det gör jag ska du veta. Jag vill bara att du ska läsa det här och tänka igenom det, inte avfärda det som det känns som du tidigare gjort. Bara ignorera allt jag sagt och hållt fast stenhårt vid ditt beslut. För det är verkligen något jag vill säga med det här och jag har tänkt på det ganska länge nu, så snälla ge det en chans och tänk iallafall på saken.

Nu är det såhär, att vi känner inte varandra mer än "ytligt". Och du har dömt mig för dom här sakerna, du vet vad det handlar om. Självklart förstår jag att du blir besviken, men sakerna jag sa, allt var inte sant. (förlåt för det), och bilderna var gamla. Du säger att det inte spelar någon roll om dom var gamla. Men vad spelar mest roll, hur jag är som person nu, eller hur jag var som person då? Alla har vi varit idioter och gjort misstag. Jag hoppas du förstår det.
Jag skulle iallafall vilja ge detta en chans. Att vi först och främst lär känna varandra ordentligt, som vänner eller whatever. Sen kan du dömma mig. Jag förstår än en gång att du blev besviken, men bedömningen kan lätt bli fel eftersom vi inte känner varandra så bra. Så , jag vill att du väntar med att dömma mig tills vi känner varandra. Och att det fortfarande finns en möjlighet att det kanske kan bli något mellan oss. Just nu känns det som du har placerat en stor jävla stenmur framför den möjligheten pga det här. Men om du bara ger det en chans, och vi lär känna varandra utan att du ser det som att det aldrig kommer kunna bli något, skulle allt vara så mycket enklare för mig. Jag vet att jag inte är den personen som du tror att jag är just nu. Och det gör ont att du dissar mig för en person som jag inte är egentligen. Det gör mig så otroligt sårad och frustrerad. Om du ens kände några "mer än bara kompis"- känslor när vi var med varandra, så borde du kunna ge detta en chans. Du måste ju låta mig bevisa att jag inte är den personen som gjorde dig besviken. För annars kanske du kastar bort något som kunde blivit riktigt bra? Du sa ju själv att jag hade klarat mig bättre än de flesta, du vet vad jag menar. Egentligen kanske jag är den person du trodde jag var från början, som gjorde så du ville umgås med mig. Är det värt att kasta bort, för något som för mig känns som ett missförstånd? Jag vill bara att du ska ge det en chans. Är det inte värt ett försök? Är jag inte den personen du trodde, så ska jag låta dig vara, det lovar jag. Men det här är ett misstag som jag iallafall måste försöka rätta till, även om jag inte lyckas. För jag vet att det du tror inte stämmer.