Skola idag, kom 10 minuter försent men jag och rasmus satte oss i soffan istället för att gå på matten, för den är tråkig. Jag får indragen månadspeng om jag kommer försent något mer, åt helvete! . Sen åkte jag till Tompa och vi kollade på typ.. nån cp äcklig film som jag inte minns vad den hette, we against the dark eller något kanske. Och sen såg vi "how high" fett nice. Mellan dom gick vi och handlade glass och kaffe ! :) .

imorgonblir det riksdagen betyder at jag måste åka hemmifrån halv 8 , TIIIDIGT OFTA JA KOMMER LYCKAS?!?! . Vi slutar iallafalle fter det, kl 11 ungefär.  Efter det händer inget. Ska öv apå min sång lite, och gitarren. Och plugga och städa och blaaaahhh.

Jag kan inte träffa någon, för det känns fel när det inte är du. Det känns som jag sviker mig själv,  eller något. Går inte ens att förklara hur det känns, känns så jävla fel att vara med någon annan bara. Jag vet att det tydligen itne gjorde det förut. Och det är därför det är såhär nu, jag sumpade det som fan. Jag vet att det var fett dåligt av mig. Jag ångrar mig faktiskt. Och nu pratar du inte ens med mig. Eller det kanske är jah som inte pratar med dig ? Men jag vill inte riskera att bli dissad, du går bara förbi fort som fan och tittar åt ett annat håll som att jag inte existerade. Känner inte direkt att jag typ ska skrika "hej" efter dig då, så alla får se hur ignorerad jag blir. Det vore fan det värsta.
Jag vill bara ha de som "vanligt"; inte för det någonsin har funnits något som vanligt för oss. Och jag vet att det jag vill , inte kommerhända för det har mitt sega huvud faktiskt fattat nu. Men jag vill iallafall att vi ska kunna prata, utan att vara fett dryga. Och kanske typ ses. Det va ju de du sa i början, blir det inget så ska vi ändå vara vänner....

det gör ont fysiskt.